Ta inget för givet!

Idag har dagen gått i ett. Planerna blev inte riktigt som vi hade tänkt oss men det gick bra ändå. Jag var i Söderköping under eftermiddagen och kvällen, hade med mig Victor denna gången jag var där och det var trevligt att få lite ensamtid med honom och sällskap i bilen. Var lite orolig för vilket väder vi skulle få eftersom det hade pratats om snö. Men vi hade tur för vi drabbades nästan inte alls av det på vägen. Det var lite halt bitvis så vi körde extra försiktigt. När vi kom hem så såg Micke på nätet att det hade varit en olycka precis där vi passerat, då tänker man både en och två gånger. Usch för bilolyckor, jag älskar att köra bil men jag har stor respekt för dessa transportmedel.

Ni undrar kanske vad jag gör i Söderköping, ännu är det inget jag vill skriva om. Det är tufft, jobbigt och väldigt privat. Det har inte med mig personligen att göra, men ändå så berör det mig väldigt mycket. Jag försöker reda ut vissa frågetecken och funderingar kring det. Mycket tankar som snurrar och samtidigt mycket frustration över hur man ska hantera det. Jag hade gärna velat prata ur skägget, tro mig! Men just nu så skulle det inte vara så bra. Men den tiden kommer.

Inte nog med det. Sent igår fick jag veta att min äldsta bästa kompis pappa gått bort. Någon som jag är uppväxt med kan man säga. En person som alltid funnits med. Svårt att förstå att han inte finns med oss längre. Han blev inte gammal, ynka 64 år. Precis som min pappa. Helvete vad orättvist livet är ibland! Jag kände mig helt tom efter att jag pratat med henne telefon, jag vet ju precis hur det är att förlora sin pappa ♥ Just i ett sådant läge så är det svårt att få fram några läkande ord, det spelar ju liksom ingen roll vad någon säger. Men att bara finnas gör mycket.

Vissa dagar är tyngre än andra! Vissa dagar blir man också påmind om hur skört livet är och att man inte ska ta något för givet.

När jag kom hem ikväll så möttes jag av pussar och kärlek från de som betyder mest i hela världen – min familj. De gör mig hel och lycklig. Wille ställde sig vid spisen och började laga kvällsmat, smågrabbarna lekte Zorro i hallen med skohornen, EmmyLou och Tuva-Li tittade på Vaiana och Mathilde kröp omkring bland alla köksredskap på golvet i köket. Sen blev det kväll och dags för sängen. De stora barnen hamnade en stund i soffan i hop med mig och Micke. Ja och så Toffie såklart också 🙂

Imorgon kommer Nathalie och hälsar på, Toffies uppfödare. Ska bli sååå himla roligt! Och gissa vad hon har med sig då? Jaaaa lammfällarna som jag har köpt av henne 🙂 ♥ Vilken underbar och vacker inredningsdetalj det kommer bli hemma hos oss. Ännu mera av Lindö hemma hos oss på Holmsvägen, älskart!

Jag kanske får göra mig till och baka nått gott tills Nathalie kommer, för det gjorde ju hon när vi var hos henne. Ja alla gånger vi varit hos henne så har hon bakat. Känns dock inte som jag kan slå den upplevelsen vi fick hehehe. Vacker sol, glittrande vatten, en magiskt vacker ö och nybakat. Men tjena, välkommen till Motala. Sommarstaden som är död på vintern hehe. Nåja hon får ju hänga oss och hälsa på sin pälsbebis i alla fall.

Taadaa! Gino Sarfatti hänger och dinglar i taket över soffbordet. Blev superbra, tror jag!? Måste känna in det lite först innan jag bestämmer mig för att den ska hänga kvar. Men jag tror det, om jag inte hänger in den i sovrummet när det är klart och hänger upp en svart Sarfatti i vardagsrummet istället. Vad tycker ni?

Hemskt ledsen att jag bara bjuder på dåliga mobilbilder i det här inlägget, men jag skyller på omständigheterna. Imorgon blir det som vanligt igen jag lovar!

Hoppas ni får en bra start på nya veckan! Och glöm inte, ta inget för givet ♥

Kram / Madeleine

Vi har verkligen gått in för det!

Jag har börjat få julkänsla, längtar efter att få plocka fram julpyntet och alla tomtarna. Sätta upp utomhusbelysningen, vi har ju verkligen gått in för det här med att pynta HELA huset både invändigt och utvändigt. I år ska vi uppdatera oss med något nytt. Det har ju blivit lite av en tradition att köpa något nytt varje år att sätta ute. Vi lyser upp hem Holmsvägen 🙂 Ska bli roligt att visa er!

Kommer ni ha något tema till jul? Eller blir det traditionellt rött? Kanske mässing eller silver? Jag har inte riktigt bestämt mig ännu.

Men nästa vecka ska jag nog tjuvstarta lite och baka ett pepparkakshus ♥ Jag ska åka köpa barnens julkläder tänkte jag, lika bra att vara ute i god tid.

Här är lite bilder från förra årets jul. Då var jag gravid med Mathilde och minns att jag hade väldigt jobbiga sammandragningar och förvärkar. Den här julen kan jag njuta på ett annat sätt.

Idag ska jag åka till Linköping och vidare till Söderköping, men först ska jag sova ett par timmar. Tittar in och säger hej innan jag åker 🙂

Sov gott ♥

Kram / Madeleine

Jobba hos mig? Kaffe latte och vilket julbord är bäst?

Godförmiddag höll jag på att skriva, men det har ju hunnit bli eftermiddag redan. Äntligen fredag och snart är det helg ♥ Underbart och efterlängtat, kan inte bli bättre! Idag har jag förstärkning på hemmakontoret av några förkylda barn här hemma. Vi har tittat på Peter Pan och ätit glass. Jag firade med en kaffelatte Ala Madde 🙂 Det bästa köp jag gjort tror jag, en liten batteridriven visp från classe ohlsson för 99 spänn. Vi har våra teorier här hemma huruvida man får till det där fluffiga skummet. En hel vetenskap. Ju fluffigare och större desto bättre. Har jag något kaffelatteproffs bland mina läsare? Hur gör man?

Jag värmer mjölken, häller över halva mjölken i en högre smal flaska (nappflaska) och vispar med vispen upp och ner. Fick höra av någon att man skulle ”bryta” mjölken, typ skaka den innan man vispar? Den andra halvan häller jag i kaffet och sötar till med en halv sukett (har inte lärt mig att dricka kaffe utan sötma) När skumblandningen har fått stå en liten stund och blivit fast så häller jag tillbaka den i kaffemuggen. Toppar ibland med stevia annars har jag bara lite kanel över. Man kan ju också ha kakao. Mums vad onyttigt!

Jag tänkte jag skulle få upp floslampan i vardagsrummet idag. Ja nu tänker säkert damen som skällde på mig ang att jag skulle ha den i sovrummet hurra hon tog mig på orden och lyssnade för en Gino Sarfatti kan man ju inte ha i sovrummet minsann. Men så är inte fallet för jag ska nog ha en i både sovrum och vardagsrum. Kan inte bestämma mig men det återstår att se.

Tänkte jag skulle boka julbord någonstans. Har ni några rekommendationer? Vart kan man äta det godaste julbordet? Gärna häromkring Östergötland döh 🙂 Fast alla tips emottages såklart, det är ju värt att åka långt för en riktigt gott julbord.

Tack för alla mejl jag har fått eftergårdagens inlägg, känns otroligt att så många vill jobba i team med mig! Wow tänk om ni ångrar er sen hehehe. Jag ska gå igenom allt under helgen och lovar att svara ALLA ♥ Och till alla er som skickar på DM på instadirekt om att mejlen inte funkar, min mejl är [email protected] (inte.com!)

Ta hand om er! Och glöm inte att ni är bäst!

Kram / Madeleine

Så fota mera, älska livet även fast det kan vara kämpigt ibland. Lyssna på ditt hjärta och omge dig med personer du vill ha nära!

Godkväll! Hur har du dag varit? Här startade den lugnt och stilla, ja tills marodörerna vaknade och rörde om i lugnet. De minsta tre tjejerna har fått vara hemma idag, lite snoriga näsor inget värre än så men jag kände att det var en bra anledning till att faktiskt vara hemma. Många som är sjuka just nu och risken för att de skulle bli sämre är större när de är på dagis. När möjligheten finns så har jag självklart barnen hemma så mycket jag bara kan. Jag får lägga om arbetet lite helt enkelt och ta igen det nu på kvällen när de sover. Glad över att jag kan pussla lite så ibland.

Vet ni, jag har inte varit mammaledig en endaste dag sedan Mathilde föddes. Jag har alltså inte tagit ut en dag med föräldrapenning! Det är jag väldigt glad över. Jag skulle aldrig kunna ta semester eller ledigt från mitt jobb en längre tid, det är omöjligt helt enkelt! Jag har starkt funderat på om jag ska till nästa år anställa någon på timmar som kan agera assistent. Det kanske låter lite stroppigt, kanske ska säga medarbetare istället. För man jobbar alltid ihop som ett team! Någon som kan underlätta för mig. Det skulle nog kunna göra att jag kan slappna av och känna mig mera ledig ibland. Inte helt lätt heller att hitta just DEN personen. Inte så många har erfarenhet av det jag jobbar med. Dessutom bor jag i lilla Motala. Jag måste bli mera strukturerad och effektiv, hur mycket jag än kör på så har ju dock inte dygnet flera timmar. Samtidigt så vill jag utvecklas, det finns sååå mycket jag vill göra.

Att folk har mage att påstå att jag valt att skaffa så många barn för att få bidrag och sitta hemma stämmer ju inte överhuvudtaget!

Jag har verkligen kämpat så in i sjutton för att komma dit jag är idag. Tampats med fördomar hela mitt liv. Prövats. Brutit ihop. Tagit många fel beslut. Känt ånger. Känt glädje. Kämpat ännu mera och kommit tillbaka. Vunnit och förlorat. Så som livet är för de flesta, som en bergochdalbanan. Bara att mitt liv i vissa situationer kanske varit mera extremt. Jag har alltid velat så mycket och vill fortfarande. Jag vill inte nöja med mig med att falla in i en ram för vad som är ”normalt”. Jante, det ska man passa sig för. Ni må tro om jag hört mycket om det. Äsch! Man är den man är och inget är rätt eller fel, vi kan väl bara gilla läget och acceptera det?! Den enda som sätter stopp för vad man vill i livet är en själv. Vågar man tro på sig själv så kan komma långt i här i världen. Och vill man vara i ramen för vad som är ”normalt” så är väl fasen det okej också! I all den här processen så har jag också tänkt över livet både i smått och stort. Fått katastroftankar, upplevt panikångest och undrat hur jag någonsin ska kunna överleva livets upp och nedgångar. Försökt rannsaka mig själv, hur ska jag någonsin kunna orka med oron över att alla mina barn ska växa upp i detta hårda klimat. Hur ska jag kunna skydda dom från allt? Hur ska mitt psyke klara alla nätter när de är på fester och galej? Folk pratar om nattningsrutiner, blir pålurad någon gammal ”helig” barnbok som Anna Wahlgren skrivit. Bla bla bla skitsnack tanten är galen och har tjänat äckligt mycket pengar på att skriva om vargar och ungar och många har gått på det. Vänta ni! Sömnproblemen kommer när barnen blir större! Då vill man dra tillbaka tiden och ligga där bredvid sitt underbara lilla knyte igen. Det är en balansgång, hela livet är det. Man lär så länge man lever och någon gång så kanske man landar i det.

Det senaste året har varit lärorikt. Jag har lärt mig mycket om mig själv och om andra. Dessutom har jag fått uppleva några av mitt livs största stunder.

Dagen då min förstfödda tog studenten. Det blev på något sätt min victory, och våran seger. Allt vi har gått igenom. Det var stort. Om jag hade delat med mig av allt så hade ni förstått. Jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det. Min vackra pojke ♥

Och Mathildes födelse. Mitt sista lilla efterlängtade barn. Hon som fick mig att kräkas i månader och gjorde mig sååå sjuk. Och tiden efteråt som jag mådde väldigt dåligt, fruktansvärt. Men nu är allt det glömt och totalt värt det såklart. Ibland undrar jag hur mycket kärlek det kan rymmas i en och samma människa? Förstår ni hur många jag älskar! Alla mina barn och min tokiga icke ”normala” familjen som egentligen är precis som vilken annan familj som helst.

Det är så himla roligt att kunna titta tillbaka på minnen. Mitt överdrivna fotande grundar sig inte bara i mitt stora intresse för att fota utan också i att föreviga känslan av stunder man upplevt. En bild säger mer än tusen ord sägs det ju och jag tror det ligger något i det.

Så fota mera, älska livet även fast det kan vara kämpigt ibland. Lyssna på ditt hjärta och omge dig med personer du vill ha nära ♥

Kram / Madeleine

Amning, feeling, mattor och förlossningen som kunde slutat illa!

Det här med att sluta amma. Jag nämnde att jag hade planer på att sluta att amma igår på Instagram. Delade också med mig av att det inte alla gånger är så lätt att sluta med amningen. Precis som lika svårt som det är att få amningen att funka, lika svårt kan det också vara att sluta amma. Nej det är inte alla gånger bara att sluta heller. Dels kan det blir väldigt jobbigt för barnet men det kan också bli tufft för mamman. Inte bara pga av mjölkstockning utan också rent psykiskt jobbigt. Det är speciell närhet man har när man ammar, en speciell kontakt och närhet med sitt barn. Det går inte att jämföra med något annat, för man ”sitter ihop” på något vis. Kroppen känner av när bebisen är hungrig, jag vet inte hur många gånger det har hänt att jag stått i affären och Micke har ringt och jag har svarat är Mathilde hungrig för jag läcker bröstmjölk. Kvinnokroppen är ju helt fantastisk på så sätt. Sen är ju själva amningen en stor trygghet för barnet, det förknippas inte bara med mat utan också tröst och närhet. Jag vill också förtydliga för att inte göra någon upprörd – ej ammade mödrar kan självklart också ge tröst och närhet till sina barn. Jag har ändå något att jämföra med eftersom jag haft barn som jag inte har ammat för att jag inte fått det att funka. Man är olika som personer, en del vill amma men kan inte. En del vill helt enkelt inte heller av någon anledning, och det får man respektera såklart även om jag inte kan förstå det. Men det är två skilda saker.

Det kan alltså vara lite ”meck” det här med att amma och att sluta amma. Jag personligen är ju en riktig mjökko hehe 🙂 Mathilde växer och följer sin kurva så något fel på mjölken är det ju inte heller. Jag skulle kunna fortsätta amma på heltid, men jag känner mig i perioder helt slut. Kanske är det själviskt att sluta med amningen eftersom den uppenbart gör Mathilde gott men jag känner mig lite låst. Hujedamej vilka blandande känslor det är över det här.

Är så himla glad över alla kommentarer jag fått på Instagram gällande det här ♥ Det stöttar och hjälper sååå mycket att läsa om hur andra har gjort, tänkt och upplevt det hela. Era kommentarer hjälper också andra som läser. Det är fint om vi kan stötta varandra. Jag läser alltid ALLAS kommentarer även om jag inte hinner att gå in och svara alla specifikt. 

Jag tänker att jag ska försöka att trappa ner på amningen, presentera lite mera mat. Med små steg framåt så kommer vi fixa det. Dock så blir jag provocerad när någon skriver slutade amma vid sex månader, de behöver inte bröstmjölk då mer utan SKA lära sig äta mat. Så kan man aldrig säga, det är helt individuellt för varje barn. Det finns inget som är rätt och fel, bara riktlinjer att gå efter. Rekommendationer. Man måste vara försiktig med bebisens mage, är barnet kanske känsligt så kan man inte bara börja med mat vid sex månader kanske. Jag helammar Mathilde fortfarande, hon är åtta månader snart och får smakportioner. Man får helt enkelt känna av sitt barn och vad som funkar.

Idag har jag gått omkring och mätt golv här hemma. Nya mattor ska in, det kommer bli så himla fint! Jag har varit och kikat på en matta som heter Galax på Matt-Tema. En helt underbar handvävd 12 mm tjock matta i viskos. De är sååå vackra verkligen, som konstverk!

Tyvärr är det lite tråkigt ljus i butiken så mattorna får inte sitt rättvisa utseende. Ni får tro på mig helt enkelt, för de är så vackra som jag skriver. På bilden ovan ser ni den gråa och den som är mullvad. Jag tänker den gråa i vardagsrummet och den i mullvad i vårt blivande sovrum ♥ Eftersom mattan är glansig så kommer den göra sig perfekt ihop med Sarfatti-lampan. Vad tycker ni? 

Ikväll har det varit väldigt lugnt här hemma, Engla-Freja började nämligen att spela handboll idag till sin fars stora förtjusning. Hon var på sin allra första träning och Micke och några av syskonen följde med för att heja på henne 🙂 Micke är uppväxt med handboll och har spelat handboll i flera år. Farfar Kennerth (haha ser du farfar jag stavar ditt namn rätt 🙂 ) har dömt handboll i jätte många år. Han är nog känd för en hel del i handbollskretsen. Så idag var en stor dag i Ilmrud familjen.

Medan de andra var iväg så passade jag på att inventera lite ljusstakar och annat juligt som ska fram till första advent. Jag brukar alltid stå där dagen innan och inte vet vart jag lagt alla grejer, ni vet på ett sånt där bra ställen som man aldrig kommer ihåg. Jag köpte en George Jensen ljusstake för ett tag sen som jag hade tänkt att spara på fram till jul, men jag fick lite feeling och kunde inte hålla mig från att ta fram den reda nu. Ljusstaken behöver ju nödvändigtvis inte bara användas till jul för den är så fin så den passar året om även om jag tycker att den påminner lite om lucia. Det blev fint. Den tuffa taggiga skålen fick jag härifrån!  Den kikade jag och Angelica på för länge sedan och jag sa direkt att den måste ni köpa in 🙂 Jag älskar att kunna hjälpa till med lite inköpsråd. Den har blivit en storsäljare också!

Har ni sett den här lilla hårbollen hahaha, hon är sååå galet söt. Jag kommer på mig själv med att prata fjantigt med henne i nio fall av tio för man blir ju så onekligen väldigt fjantig av hennes söthet. Fast jag ska väl erkänna att jag pratar fjantigt med dom andra hårbollarna också. Trasan gör sig till som bara den när man ger honom komplimanger.

Men hon tar plats i familjen den här lilla fröken. Hon är minst och måste göra sig hörd, syns man inte så finns man inte. Sitta i knät, men bara när hon vill minsann. Hon är en tuff tjej och visar tydligt när hon vill vara ifred. Hon har stenkoll på barnen, när de vaknar på morgonen, när de ska till skolan och när de kommer hem. När Mathilde sover så lägger hon sig ner och väntar på att hon ska vakna. Oftast i närheten av henne så hon kan säga till när hon vaknat.

Åh vaknade du nu kompis ♥

Och våran lilla solstråle Mathilde blir såklart överlycklig av att Toffie står och pratar med henne när hon har vaknat. Lilla trollet. Hon är för det mesta alltid en glad och pigg tjej, vill gärna röra på sig och utforska världen. Jag får nypa mig själv i armen ibland för att förstå att jag fått tio friska och välmående barn. Så tacksam över livet!

Colin och jag satt och pratade lite, han har så mycket frågor den gossen. Pratar oftast innan han tänker, ibland blir det fel och då skäms han och blir generad. Det gör inget säger jag, ibland tänker man sig inte för. Det händer mig med. Han tycker det är roligt att höra om när han föddes. Det är väl lite spännande eftersom det blev lite dramatiskt när Colin skulle komma till världen. Charlie kom ut med rumpan först, det gick väldigt snabbt. Men då helt plötsligen fick Colin väldigt mycket utrymme i magen så han bara snurrade omkring där inne och kunde liksom inte hitta vägen ut. Hjärtljuden blev sämre och sämre och trots att man försökte ge mig värkstimulerande så gick det inte tillräckligt fort för Colins skull eftersom hans lilla kropp inte orkade mer. Och då ska jag tillägga att det endast är åtta minuter mellan dessa grabbar. Jag minns att läkaren sa nu kan vi inte vänta mera! Håll fast henne och ge henne lustgasen! Det var elva personer i rummet, koordinatorn kom in och ställde sig bredvid mig det var tryggt eftersom vi hade träffats tidigare på förlossningen. Micke tittade på mig med panik i ögonen och håll fast mig det hårdaste han kunde, alla runtomkring förutom barnläkarna höll ju fast mig. Och det var tur det, för läkaren räddade livet på lilla Colin genom att gå in och dra ut honom. Kan vara det mest smärtsamma jag någonsin upplevt i hela mitt liv! Men sååååå oerhört glad jag är över det idag ♥ Läkaren agerade snabbt och bra. Charlie skrattar åt Colin och säger att det är därför han är lite snurrig ibland. Och vem vet, det kanske ligger något i det 🙂

Tjejerna kom hem och tyckte vi hade gjort fint som tänt ljus. Engla-Freja var överlycklig efter träningen och berättade att hon skulle spela match i helgen. Roligt!

Kram / Madeleine