EmmyLou och Amadeus.

Då firar vi ännu två födelsedagar, grattis EmmyLou och Amadeus 🤎 Tio och två år gamla!

Men det är inte utan att det blir lite frågetecken kring just dessa två födelsedagarna. Mamma vem kommer ni sjunga för först? Ja hur gör man detta på bästa sätt? Vi sjunger alltid för barnen på morgonen och den enda lösningen vi hittills kommit fram till är att bära in EmmyLou till Amadeus på morgonen så båda får njuta utav skönsång och tårta samtidigt.

EmmyLou är våran sångfågel och danstjej, hon älskar att röra på sig och hon älskar musik. Det har EmmyLou gjort sedan hon var riktigt liten. Fotboll är också något som börjat intressera henne mer och mer, vi får ser om hon vill fortsätta med det. Ett partytrix hon gärna kör med är att hon kan slicka sig själv på näsan och så är hon duktig på att teckna 😄

Amadeus är bolltokig och biltokig, när han inte springer omkring och duttar boll så kör han omrking på sin bobby car och ropar heja Max heja Max! Han menar såklart Max Verstappen som kör Formel 1. Annars är familjens minsta lilla stjärna en väldigt lillgammal pojke och han gillar att sitta knät och mysa.

EmmyLou fick en Stanley cup med tillbehör som hon önskat sig så länge, och en spegel. Amadeus fick en grön motorcykel att sparka sig fram på.

Sötnosar 🤎

Vi fick besök av mormor och morfar, de firade alla tre födelsedagsbarn på samma gång. De fick fina kläder och Amadeus fick en Porsche. Ni skulle sett hans min när han öppnade paketet och fick en ”morfarbil”, den lyckan!

Nu har Amadeus fått sin allra första samlarbil 🤎

Kram / Madeleine

Adam.

Sexton år, min Adam. Jag är så stolt över den här killen, stolt över den personen han blivit. Att han är så omtänksam och trygg. Det finns så mycket jag skulle vilja skriva. Adam är en fin kille.

Han största intresse är fotbollen, han gillar kläder och i framtiden vill han starta egen firma. Just nu utbildar han sig till elektriker, han har alltid haft lätt för sig när det kommer till att koppla saker, skruva och skapa. Han vill efter att han jobbat ett tag efter skolan vidareutbilda sig till ingenjör. Han har livet framför sig 🤎

Tack för att jag får vara just din mamma Adis, jag älskar dig!

Nu ska vi äta tårta och sjunga!

Kram / Madeleine

Virkad tröja med hjärtan.

Livia är min största supporter när det kommer till att virka, hon sitter gärna bredvid och frågar ofta vad jag gör och vill att jag ska visa henne. Hon har fått en egen virknål och ett garnnystan som om grejar med. Hon kanske kommer att få samma intresse som mig när hon blir äldre?

För ett tag sedan så frågade hon mig om jag kunde göra en tröja till henne med hjärtan på. Hur svårt kan det vara? Jag är inte så bra på att läsa mönster, men förstår ganska lätt hur man ska göra om jag sett någon annan göra det, eller så testar jag bara lite själv och efter ett tag så brukar jag lösa det. Virka på frihand är roligast.

Jag testade lite och så blev det rutor med hjärtan. Och det blev sedan en tröja 🤎

Jag hade ett gäng med garnnystan hemma från Rusta och de blev toppen! De är ju dessutom ganska billiga också vilket är toppen.

För att göra en sådan här tröja av rutor så behövde jag totalt 23 hjärtrutor.

Tröjan är inte riktigt klar ännu men min ivriga lilla virvelvind vill ha på sig den på en gång. Jag ska virka en kant framtill på tröja och göra plats för knappar och knapphål. Men just nu ser tröjan ut såhär. Man kan ha den precis som den är nu också.

Livia är lycklig, och då är jag lycklig 🤎 Så otroligt roligt att skapa själv. Här nedan kan ni se en film på tröjan. Så småningom ska jag också dela klipp på hur jag gör dessa hjärtan ifall flera är sugna på att testa.

Kram / Madeleine

Minnen från sommaren…

Jag kan inte minnas när jag var så trött senast. Det är minst sagt tufft att komma tillbaka till vardagen 😅🫣 Jag kan väl inte vara ensam om att känna så? Men nu har skolorna startat igen och rutinerna är igång. Hur kunde sommaren svischa förbi så fort?

Stadsparken i Motala är vacker, och det är så roligt att vi fått tillbaka en fontän här igen. Är det något som jag själv minns från när jag var barn så är det just fontänen. Det vara alltid så fint minns jag att jag tyckte och på något sätt extra festligt att få gå till parken och titta på den. Det kanske blir ett minne mina barn också kommer ta med sig.

Planteringen det här året var förtjusande, sprakande färger i olika höjder. Det fick mig att inse att jag måste ha solhattar i min trädgård till nästa år.

Titta på den här lille linslusen, Deus vill alltid vara med på kort.

De har bus i blicken tror jag minsann.

Innan vi gick hemåt igen så besökte vi mormor och morfar, de bor i stan precis bredvid stadsparken. Där bjöds det på glass och Deus fick frossa i morfars alla samlarbilar, två stora skåp med bara leksaksbilar ja ni kan ju tänka er. Sen är det förstås lite frustrerande att han inte får leka med alla bilar för det vill han ju, men en Porsche fick han hålla i och det gjorde nog hela utflykten denna dag.

En av sommarens sista solnedgångar, snart är värmen ett minne blott. Jag försökte verkligen känna in den här kvällen, minnas allt med den.

Ta hand om er!

Kram / Madeleine

Vi saknar dig!

Cosmo, vår älskade vän och familjemedlem, har lämnat ett tomrum i våra hjärtan som inte kan fyllas. Från det ögonblick han kom in i vårt liv, med sina stora bruna ögon och viftande svans, visste vi att han skulle bli en speciell del av vår familj. Han har varit med oss genom allt—genom barnens första steg, genom skratt och tårar, och genom otaliga promenader i skogen där hans glädje smittade av sig på oss alla.

Barnen har vuxit upp med Cosmo som sin trogna följeslagare. Han har varit deras skydd, deras lekkompis, och deras bästa vän. När de var små, låg han bredvid deras sängar på nätterna, som om han ville försäkra sig om att de sov tryggt. När de blev äldre, väntade han vid dörren tills de kom hem från skolan, alltid redo att ge en varm välkomstkram med sin mjuka päls.

Cosmo var mer än bara en hund—han var vår trygghet, vårt ljus i mörka stunder, och en källa till oändlig kärlek. Hans busiga kramar och vänliga själ rörde oss alla på ett sätt som inte kan beskrivas med ord. Att komma hem och inte mötas av hans glädjesprång och varma ögon känns overkligt, och vi saknar honom redan mer än vad vi någonsin kunnat föreställa oss.

Vi kommer minnas Cosmo som den som alltid fanns där, som gav oss mer kärlek än vi kunde drömma om och som gjorde varje dag lite ljusare. Han kommer för alltid att leva kvar i våra hjärtan och i de minnen vi skapat tillsammans. Tack, Cosmo, för att du var en del av vår familj. Vi kommer alltid sakna dig.

Jag hoppas du leker med Devil i hundhimlen nu Cosmo 🤎

Det här senaste året har verkligen haft sina uppochner gångar. Men att vi skulle behöva ta farväl av ännu en kär vän trodde jag inte… Det gör så ont!

Kram / Madeleine