Jag skulle vilja skrika!

Jag vet inte hur jag ska börja. Det är mycket att ta in. Ni är så underbara, gaaaahhh jag skulle vilja skrika rakt ut!

Tack från djupet av mitt hjärta, era kommentarer värmer och ger mig så mycket kraft så ni anar inte. Först hade jag tänkt att göra ett videoinlägg men ångrade mig eftersom jag börjar böla så fort jag tänker på hur mycket fint ni har skrivit. Dessutom så har jag fått ”skäll” idag, nu får jag skärpa mig och inte hålla på att framkalla tårar sådär hos alla.

Ska jag vara ärlig så känns det så jävla skönt. Jag känner mig lättad på något sätt. Vet ni, jag tror man mår bäst om man är sig själv och inte tänker så mycket. Jag har alltid annars hållt inne på allt och bara visat tårar för mina närmaste, knappt det. Nu visade jag mina känslor för hela svenska folket.

Det här är jag. Älska mig, hata mig men det här är jag.

Jag har fått så otroligt många mejl från andra som känner igen sig och lever som ensamstående. Det gör ont i mig att läsa, för jag vet hur tufft det är. Samtidigt så blir jag glad när det verkar som jag ändå tänt ett ljus hos många av er.

Victor har alltid sagt att vi klara oss bra han och jag. Men jag vet att Micke fått en väldigt speciell plats i Victors liv och deras relation växer och blir starkare för varje dag ♥

Inredning och vackra ting.

Jag planerar renovering av hemmet och det ska bli både högt och lågt. Jag kan bara inte bestämma mig. Samtidigt så drömmer jag mig bort och önskar att vi snart har ett helt hus att sätta våran prägel på. Vem vet drömmarna kanske inte ligger så långt borta? Hur som helst. Kök och hall ska få ett helt nytt utseende. Jag vet inte varför men jag är så himla förtjust i blommiga tapeter. Och har fått för mig att jag ska ha det i köket. Vårat kök är pyttelitet, därför så tror jag att en blommig tapet skulle göra sig väldigt bra mot allt det vita. Vad tror ni? Vilken tapet är snyggast i köket?

Men kolla här…

image

image

Tapeten ovan skulle jag vilja ha i hallen. Den skule göra sig jättefin med ett ljust golv för nu ska minsann den där schackrutiga plastmattan bort. När tiden finns ska jag måla gamla fönster vita och sätta i speglar. Så ska en vitmålad sekretär in. Det är min tanke.

image

image

Jag har inte plats för en sådan här vägg men hur snygg är inte tapeten här nedan. Vackert. Jag var bara tvungen att visa. Allt det här fina hittar ni på www.inreda.com

image

Så hittade jag den här fina affischen. Den skulle nog också göra sig i hallen med en stor tjock ram, gärna lite gammal. Om lusten faller på så kanske jag ska börja måla fjärilar. Jag älskar mina ugglor men har alltid haft en viss kärlek till just fjärilar.

image

Tänk vad enkelt det skulle vara om man kunde det här med tapetsering och golvläggning också. Men alla är vi barn i början, och redig kvinna reder sig själv eller vad är det man brukar säga?

Om jag nu reder ut det här med att bestämma mig. Komemr nog bli ett och annat mejl till Anneli som driver den här inredningsbutiken. Hon är en superhärlig tjej som jag fått äran att börja lära känna lite grann. Tror ni skulle gilla henne, ni kan besöka hennes blogg HÄR!

Hoppas vi ses ikväll tv4 20.00 🙂

Tack.

Jag vill börja med att säga tack. Ni är så fantastiska människor allesammans. Efter mitt inlägg i fredags så har det strömmat in kommentarer och mejl. Jag har svårt att ta in allt. Jag som inte annars brukar ha svårt att finna ord är nu stum. Tack.

Jag visste inte innan hur ni skulle reagera. Faktum att vi ”undanhållit” hur det egerntligen ligger till. Men som jag förklarade i mitt tidigare inlägg så var det ett val vi gjorde. Inte för min skull, utan för Williams skull. Jag är stolt över mina val, tycker inte alls det känns jobbigt att säga att jag har barn med fyra olika män. Det säger absolut ingenting om människan och i detta fall mig. Nuförtiden är jag ganska trygg i mig själv. Det kanske har med åldern att göra eller en viss mognad? Huvudsaken är att William mår bra och det gör han. Det har övertygat mig ännu mera, att jag ändå valde rätt.

Helgen har varit fin. Vi har badat dogsen och bara tagit det lugnt. Firat William och käkat tårta.

image

Ja bortsätt från att Charlie ramlade i fredags och slog i sitt huvud. Det blev 5 timmar på akuten och 6 stygn i pannan. Läkaren drogade Charlie för att han inte skulle komma ihåg något. Det hjälpte för han har ingen aning om att han är sydd i pannan.

image

Bra med rullator när huvudet snurrar 🙂

Nyvaken Tuva-Li sitter i Williams knä. Här var det dags för lunch och idag var Williams biologiska pappa här och åt. Med sig hade han också William lillasyster Ina som är straxt över året. Många syskon blev det visst.

image

Fick en försmak på våren. Jag längtar galet mycket! Det ska bli så härligt att kunna vara ute hela dagarna…

image

Så har jag nya örhängen. Dom blev snabbt nya favoriter. Fråga mig inte vart dom är köpta för det har jag ingen aning om. Fick en påse med smycken av grannen i fredags, hon hade rensat. Dom här örhängena passar superbra ihop med en bh jag köpte för några dagar sedan. Visar imorgon. Godnatt världen!

image

Att leva livet.

Idag för 9 år sedan blev jag mamma för tredje gången. Det var inte så många som visste om att jag var gravid. Man kan väl säga att det här var en ganska mörk tid i mitt liv. Jag har valt att inte ta upp det här tidigare av många olika själ men har nu kommit till insikt med att det inte spelar någon roll längre. Jag är ju den jag är, trots mina tidigare val i livet. Det var då, nu är nu.

Jag skulle gå in på djupet, vända och vrida på olika situationer och tankar. Varför det blev som det blev håller jag för mig själv. En vacker dag så kanske jag får ihop även den historien. Jag har tre fulla dagböcker som säkert skulle bli en bra bok.

Hur som helst.

När jag hade en tröja på mig så syntes inte magen. När jag var i vecka 38 så hade jag gått ner fyra kilo sedan inskrivningen i vecka 10. Jag var ensamstående och min pappa var sjuk. Jag tackar gudarna för att jag hade Victor och Oliver. Och för att inte glömma mina underbara vänner. Utan dom hade jag inte tagit mig upp ur sängen. Jag hade ingen direkt kontakt med min övriga familj heller förutom min mamma och pappa. Att jag valt att behålla ett barn med en tredje far som jag dessutom inte levde med uppfattades nog som förjävligt kanske? Det kändes så.

Min pappa ringde till mig flera gånger om dagen och vårat band blev starkare än någonsin. Han intalade mig att det här var det bästa jag gjort. Och att jag skulle vara stolt över mina val och att man faktiskt bara lever en gång. Varför han upprepade gånger sa så förstod jag inte då, nu gör jag det.

Klockan 05.00 ringde jag till mina vänner Cilla och Madde som skulle vara med på förlossningen. Klockan 13.30 blev jag inskriven på förlossningen sen skulle det ta några timmar. Cilla peppade med lustgasen och Madde var i chock. Men 19.30 så kom han ”Buster” som Cilla döpte honom. Sekunden efter så kom sköterskan in och sa att jag hade telefon. Det var min pappa. ”Vad skönt då kan jag gå och sova nu!” Han ville bara höra att vi mådde bra och allt va klart. Dagen efter blev jag utskriven, trots att jag egentligen kanske borde legat kvar ett tag till. Jag kommer ihåg att det snurrade galet i huvudet så fort jag rörde mig. När jag såg mig själv i spegeln så kände jag inte igen mig. På två dygn hade jag gått ner 18 kilo. Jag mådde skit!

Efter några dagar hemma så tuffade jag till mig lite grann. Jag hade fått världens vackraste son och borde varit världens lyckligaste. Jag bestämde mig för att vara glad. Såklart jag var glad över mina barn men kommande fyra veckor blev de värsta i mitt liv. 35 dagar senare så tog cancern min pappas liv.

image

En nyfödd William blir ompysslad av Cilla.

Följande månader är lite ”luddiga” jag var bitter över mycket. Jag var 21 år och borde haft hela livet framför mig men det kändes som jag hade det bakom mig. Jag tog mig igenom vardagen, jag var tvungen. Frågade någon så var allt bra det var enklast så.

Jag bestämde mig för att vara singel, det var jag och grabbarna. Så hade jag ju mina fina vänner vad mer behövde jag?

Då träffade jag Micke. Han var min chef och det var inte alls meningen att vi skulle bli kära i varandra men det blev vi. William avgudade honom. Så blev vi en familj och naturligt så blev det att Micke tog på sig papparollen. Sedan dess har vi levt så. Det har bara funnits en pappa för William och det kommer nog alltid att vara så. William träffade sin biologiska pappa första gången förra året. Det gick bra och det finns inga ”hard feelings” mellan oss.

Första säsongen vi var med i Familjen Annorlunda så valde vi att inte ”förklara” detta för att skydda William. Nu vet han och tycker att det är okej. Att jag väljer att gå ut med här är inte för mätta nyfikenheten hos alla kärringar som hänger på olika forum och diskuterar vem som är pappa till vem här i familjen. Jag har inte kommenterat det förut men vem fan ringer skattekontoret för att ta reda på en sådan sak? Har inte folk bättre saker för sig? Sjukt.

Nej jag vill bara berätta att trots hopplöshet och förtvivlan så finns det en framtid i allt det mörka. Många har säkert gått igenom värre saker i livet men kanske finns det någon som känner igen sig i det jag skriver? Jag vet hur det är att vara ensamstående tvåbarnsmamma och gravid.

Idag är det Williams födelsedag och varje år den 15e mars blir jag påmind om att leva livet och alltid se framåt ♥

Bebisen går och jag har nya projekt!

 Min lilla bebis är inte så liten längre. Jag måste nog inse att hon faktiskt växer. Hon tog för några dagar sedan sina första steg. Kan ni tänka er? Hon är ju bara nio månader, hon kunde väl varit bebis en liiiiiten stund till?! Jag var inte hemma när hon började gå. Fick ett sms av Micke när jag var på jobbet. Jag trodde han retades med mig lite bara för att jag inte var hemma. Men nähe så var det ju inte, hon gick.

Det känns som att det ska vara så bråttom med allt, min lilla bebis…

 Tvillingarna är förkylda här hemma och ligger i soffan och tittar på blixten. Själv ska jag precis börja med lite lunch. Barnen har bestämt stuvade makaroner och falukorv. Engla-Freja och Adam är på dagis, Tuva-Li sover och de stora kidsen är i skolan.

När dom kommer hem så hade jag tänkt att vi skulle rensa och städa upp i garderober. Det är vårat stora problem i familjen, garderoberna ser ut som ett ända stort kaos. Det beror kanske på att vi skulle behöva mera utrymme. Jag har funderat på om man skulle kunna köpa några nya garderober och få in någonstans utan att det ska se konstigt ut? Min granne Camilla har garderober i vardagsrummet. Det låter kanske inte så snyggt när man hör det men det är faktiskt skitsnyggt. Ska se om jag kan våldgästa henne och ta en bild så ni får se.

Nästa projekt är ju annars köket. Vi åker till barnmässan i Karlstad nästa helg, efter det så ska vi ta tag i det. Jag letar efter tapeter som kan passa och jag tror jag vet vad jag skulle vilja ha.

Det är synd att jag inte hittar några bilder från vårat kök i förra lägenheten. Det var en blandning mellan nytt och gammalt. Jag hade gardinstänger gjorda av pinnar som vi sågat ner från träd och fina naturfrägade linnegardiner. Supercoolt!

Nähe tillbaka till verkligheten, makaroner vad det!

Förresten är det några av er som kommer till barnmässan i Karlstad?