Jag kanske inte alltid har tid, men jag försöker. Man ska inte underskatta sina vänner, de följer en genom livet. Och faktiskt, det är ganska skönt att veta att de finns där – vännerna.

Det slog mig igår när Wilson hade besök av sin allra bästa vän – William.

De lekte, busade och fnissade. Allt så enkelt.

Jag minns det som igår…

Dom är bästa kompisar och har likadana kläder – för det har bästisar.

Otäcka kryp som man kan hitta på DUNS

Kanske skulle jag också köpa en tröja med insekter på och överaska mina allra bästa vänner?

 

 

 

Det var en gång en… bla bla bla… Och den elaka styvmamma gör det IGEN, det hon inte vet är att hon gräver sin egen grav… bla bla bla…

MEN

Som i alla sagor så kommer slutet bli lyckligt!!!

 

 

 

Helgen har varit bra – goda grannar på besök – besök hos goda grannar. Ungarna har lekt och lite julkänsla börjar komma. Härligt.

Igår hade Victor hockey i Norrköping som slutade på sjukhuset dock. Fick ett samtal från en av hockeyföräldrarna ” Ehhh…Victor är på sjukan. (TYSTNAD) Antagligen bruten arm – han skrek – det hördes att det var nått som var av”  IGEN!!!!

Finns det något värre än sådana samtal? Man hör liksom på personen i andra änden att något har hänt , man känner hur hjärtat börjar dunka och pulsen slå. Och det värsta av allt – vi var inte där!

Nåväl några hockeymorsor följde med honom till akuten och Micke slängde sig i bilen. Det blev till slut ett rosa gips och Victor mår bra. Han hade lite ont inatt men känner sig lite piggare nu.

Vill inte ens tänka på vad som händer nästa gång…

Men ska man bli ett hockeyproffs så ska man! Jag stödjer honom till 100% men ogillar skadorna!

Min Victor är en hårding <3