If you spend your time chasing butterflies ,they’ll fly away if you spend your time making a beautiful garden, the butterflies will come to you.
When you focus on improving yourself everything you want will come to you we attract based on who we are not what we want, dont chase attract
Visa detta inlägg på Instagram
Låter den här videon tala för sig själv. Ta hand om er!
Busigt värre med den här lilla virvelvinden idag Men det är fredag och det är ju värt att fira! Vi ska städa på tjejernas rum och ikväll ska vi titta på en film ihop ️
Vi tar tacksamt emot bra filmtips om ni vet några bra familjefilmer?
Den här raringen ville titta på Ariel så jag tror det kommer bli det. Filmen verkar ha fått bra recensioner. Har ni sett den?
Älskar verkligen kvällar som dessa, när vi inte har något större planerat. Vi kan bara vara helt enkelt, umgås och mysa i soffan.
Visa detta inlägg på Instagram
Hoppas ni också får en mysig kväll!
Kram / Madeleine
Grattis EmmyLou och Deus på födelsedagen
Två favoriter på en och samma dag. Och som vi har grejat med logistiken för att få detta att funka. Vi har tvillingar men inte ens dem är ju födda på samma dag, så det här var minsann en utmaning.
Vi sjöng två gånger på morgonen, det fick bli så. EmmyLou har varit så orolig för hur vi skulle få ihop den här födelsedagen. Kan hända att hon helst ville haft den för sig själv. Varför skulle just jag få en brorsa den här dagen? Han kunde väl ha kommit på Adams födelsedag i så fall!? Älskade lilla EmmyLou, tänk så bra det blev ändå. Inte alla som får en brorsa på födelsedagen.
Nio år och störst på lågstadiet. Skinn på nästan och ganska tuff. En sann teaterapa med grymma dansmoves och lätt till skratt. Omtänksam och gullig. Och så älskar hon sina kompisar mer än allt, att hänga med dom är det bästa hon vet. Väldigt kreativ tjej. Hon har börjat måla mycket på sista tiden och hon har verkligen känsla för att uttrycka sig genom penseln. En färgstark tjej helt enkelt med mycket humor, eller humör? Eller kanske både och? Älskade unge!
Amadeus, Deus, Dodde, Dosing gosing, Diddi bus ja kärt barn har många namn. Grabben som är pappa upp i dagen.
En försiktig liten kille som gillar bilar och bollar. Allt som låter bruuum fångar hans uppmärksamhet. Annars är fotbollsplanen det roligaste han vet, han kan springa hur länge som helst.
EmmyLou ville ha en tårta med sin egna siffra på, och det fick hon såklart. Hon önskade sig kläder och ännu mera kläder. Det kanske jag skulle skrivit under det bästa hon vet. Jag tror inte någon av de andra barnen varit så galen i kläder. Utan att överdriva så kan hon byta kläder tio gånger på en dag.
Deus fick en Bobby Car och kläder. Och så en gullig luftballong som jag gjorde med hjälp av en liten korg, blompinnar, rislampa, hampasnöre och sidenband. Så enkelt och fint!
Köpte allt förutom blompinnarna på dollarstore för en billig peng. Rislamporna kommer i ett set om tre och i olika storlekar, så vill man göra en större luftballong med en större korg så går det precis lika bra. Vi fyllde faktiskt en stor luftballong med skönhetsprodukter och godis till Engla-Frejas pojkvän när han fyllde år.
Jag limmade med limpistol och använde snöre för att få fast blompinnarna i korgen. Sedan klistrade jag fast rislampan mellan blompinnarna. Lite trixigt om man är själv, men det går. Sen är det bara att dekorera med precis vad man vill. Jag gjorde små rosetter som jag klistrade på och sen tog jag ett band om korgen.
Här sätter ju bara fantasin stopp för vad man kan skapa. Det finns så mycket man kan göra. I den stora luftballong satte vi tex fast en ljusslinga och det blev superfint! Man kan också sätta fast klistermärken på själva rislampan, eller varför inte måla den?
Inte det lättaste att fånga den här lilla rymmaren på bild 🙂
Det blev ett härligt födelsedagsfirande i dagarna två. Först storebror Adam och sedan EmmyLou och Deus.
Hoppas någon blir inspirerad att göra sin egna luftballong, om inte för att ge bort så kan man ju alltid göra en för att ha som dekoration i barnrummet
Kram / Madeleine
Grattis på födelsedagen älskade Adam! 15 år och redo för moppen
Du är den modigaste och starkaste jag vet, känslosam och kärleksfull. Och med hans envishet så kommer han gå långt i livet.
Men just nu är moppen allt som hägrar, och att ta mopedkort såklart.
Vi firade Adam på morgonen med skönsång enligt tradition, och sen så fikade vi lite snabbt innan det blev dags för skolan. Det blir ett större kalas imorgon när vi ska passa på att fira alla födelsedagsbarn samtidigt, vi har ju tre stycken som fyller dagarna efter varandra.
Kram / Madeleine
Välkommen september (min favoritmånad) ️ Vi har gjort höstfint på verandan och nu ser jag framemot vackra färger, stickade tröjor och tända ljus!
Visst är det mysigt när det blir kallt i luften, jag längtar lite efter riktig höst nu. Jo jag vet att man förutspår sommarvärme och jag tror vi kommer få användning för kortbyxorna och klänningarna ett tag till. Aldrig är man nöjd över det där vädret hörni.
Hur som helst så kunde jag inte hålla mig ifrån att göra lite höstfint i alla fall.
När vi närmar oss oktober så tänker jag mig lite pumpor här på trappan också. Kanske en fin ljusslinga och några flera filtar att värma sig under när vi sitter här ute.
Röd alunrot i mina blomlådor blev inte alls dumt, det blev vackert ihop med murgröna och bollkryss. Jag planerar att plantera ut alunrot i en rabatt senare.
Mitt finaste cafebord från Adolfsnäs i Vadstena. Så kär i det här bordet och stolarna. Nästa år ska vi investera i ett gediget träbord till trädgården också. Har redan så mycket jag vill hinna göra 2024, att ha en trädgård är som att ha ett livslångt projekt. Det finns alltid saker man vill göra.
Jag ska börja med vårt Thanksgiving tree nästa vecka Inspirerade av våran familj i usa. Syftet med hela firandet är att visa sin tacksamhet gentemot nära och kära, träffas och äta god mat ihop. Vi tycker det är en fin tradition som vi gärna tar efter
Thanksgiving tree eller ett tacksamhetsträd, är en rolig och festlig dekoration för Thanksgiving-helgen och barnen tycker det ska bli jätteroligt!
Men eftersom det inte finns så mycket färdiga dekorationer för den här högtiden i Sverige (förståeligt) så måste vi göra allt detta själva. Men det blir en spännande utmaning.
Jag ska försöka visa allt steg för steg ifall någon annan blir inspirerad att ta efter den här fina traditionen.
Kram / Madeleine
När jag unnar mig så använder jag alltid bra skönhetsprodukter, det är för mig lyx. Härliga krämer till ansiktet, bra rengöringsmedel, ansiktsmask, förföriska dofter, nagellack och fantastiska produkter till håret!
Jag har inte en massa produkter, men jag har de bästa enligt mig. Bobbys produkter har jag använt i flera år nu och jag vet att de är snälla, giftfria och bra.
Med min kod: MADDE får ni därför 20% rabatt på alla produkter
Torrschampot kan jag inte leva utan. Stylar jag mitt hår så använder jag alltid det. Det ger volym utan att man behöver känna att håret känns tungt. Strukturen blir perfekt! Sen är det såklart bra om man vill fräscha upp håret.
Bobbys Detox schampo & balsam är den perfekta kombon för dig som vill ha en frisk hårbotten och välmående längder.
Detox-schampot med skalpskrubb som kombinerar effektiviteten av ett skonsamt detox-schampo, för att verkligen rengöra och rensa hår och hårbotten från diverse beläggningar, och detox-balsamet som kompletterar med att återfukta, mjukgöra och vårda håret på djupet. Den återställer balansen helt enkelt!
Den här kan jag verkligen rekommendera er alla som vill ge håret en nystart! Skippa alla dumma produkter som innehåller gifter och börja om från början. Ni kommer märka stor skillnad ♀️ Klicka HÄR!
Efter det är min personliga favorit den nya serien Hydrate & Moisture Schampo och Balsam!
Hydrate-serien återfuktar håret på djupet och lämnar en silkeslen känsla efter sig. Och doften är den godaste av dem alla! Så fräsch
Vill ni också ge er själva det där lilla extra ibland så kan jag verkligen rekommendera Bobbys produkter
Kram / Madeleine
Nej men då kan vi bocka av höstens första vabb. Inte alls så otippat kanske, men tråkigt! Ännu tråkigare är det jag förutspådde, Livias ITP har blivit sämre. Trombocyterna har blivit färre, och denna gången har även leukocyterna spökat med höga resultat. Troligtvis för att kroppen jobbar för att mota bort en förkylning. Mitt hjärta går sönder. Jag tycker det är så förbannat jobbigt och jag kommer aldrig vänja mig vid det här.
Kan inte allt ont bara försvinna någon gång!? Älskade lilla barn
Livia är min hjälte, hon har blivit så duktig vid provtagningarna. Hoppar upp på stolen och slänger fram armen som om det inte bekommer henne. Sist tyckte hon till och med det var lite roligt, för vi lämnade blodprover ihop jag och Livia.
Jag har haft ont i magen och i ryggen ett tag och det har inte gett med sig. Har lagt om kosten för jag trodde det var gallan som bråkade, men det har inte alls blivit bättre. Däremot har jag gått ner 13 kilo, ja ofrivilligt. På fem veckor. Inte alls likt mig att rasa så i vikt utan någon direkt ansträngning, jag har ju inte ens tränat mer än några promenader. I och för sig har jag lagt om kosten sedan jag började få ont och det har kanske gjort sitt, men ändå känns det lite skumt.
Jag har blivit remitterad till röntgen och ska göra ett ultraljud på magen i slutet av september. De vill kolla närmare på gallan och levern. Usch jag är så förbannat trött på alla ”sjukdomar”. Känns som det ena avlöser det andra. Och jag ogillar verkligen att gå till läkaren, det ger mig ångest och oro. Väntar verkligen in i det sista innan jag söker hjälp. Nu kändes det tvunget, både för min egna skull och för min omgivnings skull. Jobbigt att gå omkring med smärta, dessutom smärta som man inte vet vart den kommer ifrån. Hade varit enklare om jag hade stukat foten eller nått.
Men jag försöker intala mig själv att det måste bli bättre. Har fick svar på proverna att mitt TSH var lite lätt pressat men att T4 var normalt. Så ingen omkontroll krävdes. Detta säger ju inte mig någonting. Tycker ändå att det är skumt att jag gått ner så mycket i vikt på så kort tid. Kan ju också bero på att det varit så mycket runtomkring mig ett tag. Det kan ju vara så ”lätt” att det beror på det? Hur som, vi tuffar på med diverse olika utmaningar kan man säga.
Jag har lite roliga saker att se framemot i höst, bland annat lite miljöombyte och möten med nya människor och det tror jag kommer att bli väldigt givande och roligt. När det kommer till jobb som detta handlar om så vet alla som känner mig att jag ger 110% och det längtar jag ärligt talat efter. Jag älskar ju också att jobba med människor trots att jag faktiskt mestadels arbetar själv så jag är så pepp på detta.
Vi har hängt mycket i trägården, plockar av så mycket dahlior vi bara kan innan mjöldaggen kommer. Tycker den här sommaren med så m mycket regn påverkat blommorna mycket. Inte bara till det sämre såklart för vatten är alltid bra. Men på något sätt så har det fuktiga vädret påverkat bladen mycket.
För att inte tala om lössen som invaderade rosorna och luktärtorna denna sommar. Fy sjutton så tråkigt. Men så blir det vissa säsonger. Nya tag till nästa år.
Livia skrattade åt att hon tyckte mamma skulle ha i blomma i baken Om ni bara visste hur busig den här lilla damen är.
Löjligt nöjd över våran portal som Micke byggde förra året. Lykkefund har börjar växa till sig ordentligt. Nästa år tror jag minsann att de vita rosorna kommer fylla hela portalen.
Koko Loko rosen har också vuxit till sig och är nog den enda rosen i år som klarat sig från angrepp.
Visst är den vacker!?
Bjuder på ännu en ”bakbild” Mer rumpor åt folket!
Skämt åsido, jag hoppas ni har det bra och var rädda om er
Kram / Madeleine
Hej fredag med regn och rusk. Det blev ett rackarns höstväder, men nästa vecka kommer solen tillbaka.
Den här veckan har bara susat förbi med möten, läkarbesök och vardag. Gud jag är helt slut just nu. Har legat efter med tvättberget och har försökt att komma ikapp hela den här veckan med allt vad det innebär. Om ni bara hade sett tvättberget, jag borde kanske tagit ett kort?
Adam har haft sitt långtids-EKG nu och gjort sitt arbetsprov. Det gick jättebra tror vi. Det enda som var en utmaning för Adam var att leva på som vanligt, eller ja träna som vanligt. Det är ju väldigt viktigt att leva på precis som vanligt.
Lapparna på magen störde inte så mycket, det var mera den här dosan som registrerar allt som händer med hjärtat som var svår att hålla på plats.
Arbetsprovet var tufft! Adam kämpade allt vad han hade, och lite till. Personalen var toppen och förklarade allt in i minsta detalj för att göra Adam trygg.
Och det var helt okej att fotografera, kör på bara! Fint att visa att dessa undersökningar inte alls är otäcka eller gör ont.
Efter första cykelturen behövde Adam vila en stund, det är tuffare än vad man tror. Jag hade nog inte orkat cykla hälften så länge som Adam.
Lägger ett klipp här nedan där ni kan se lite av undersökningen.
På kvällen var det sen dags för fotbollsträning. Den enda lösningen på att kunna hålla EKG-dosan på plats var att använda en sportbh och att tejpa lite. Alla sätt är bra förutom de dåliga eller vad är det man brukar säga?
Nu är det bara att vänta på provsvar. Vi håller tummarna för att de är bra. Jag vet inte hur lång tid det brukar ta innan man får svar. Men jag hoppas att det blir snart.
Glad över att tiden har gått och att inget blivit värre. Det måste väl ändå vara väldigt postivt. Också tacksam över all den hjälp vi fått efter att de hittade att något var knas med Adams hjärta.
Kanske är det bara en förkylning som har påverkar Adam i kombination med energidrycken. Kanske är det en påverkan efter covidvaccinet? Jag vet faktiskt inte. Men om det kan försvinna så vet jag att vi blir överlyckliga.
Var rädda om er!
Kram / Madeleine
Hej Satte mig precis vid datorn och andas ut lite, jösses vilken hektisk dag. Idag har jag varit på två olika skolor och lämnat intyg om behovskost.
Mathilde har som ni vet selektiv ätovilja och har en väldigt begränsad matrepertoar. Nu har hon börjat sexårs och skolan behöver då ett nytt intyg då det gamla från förskolan inte gäller längre. Det hade varit så mycket smidigare om det bara hade kunnat följa med tillsammans med överskolningssamtalet. Nu blir det nya samtal och ny planering, men förhoppningsvis så behöver vi inte kriga lika mycket för att få rätt kost till Mathilde.
Storasyster Tuva-Li är också selektiv, men vi har fram tills nu kunnat tillgodose hennes energiintag under skoltid. Innan sommarlovet märkte vi dock hur trött hon var efter skolan och till slut så insåg vi att det inte funkade längre. Man försöker in i det sista att få det att fungera, men ibland undrar jag om det är dumt att kämpa så mycket? Man sparar så mycket tid och energi om man istället tar hjälp. Och alla har barn har rätt till mat i skolan så de ska hålla sig mätta och pigga.
Det näst intill omöjligt att orka hela dagarna utan mat, och barnen ska inte behöva koncentrerar sig på en kurrande mage. Det enda de ska lägga sin tid på är att lära sig nya saker och utvecklas.
Vid det här laget är jag ”proffs” i det här ämnet. Jag känner igen alla tecken, alla beteenden och jag vet när det rör sig om att ”bara” vara kräsen och lida av selektiv ätovilja/ARFID. Inte helt lätt att få en sådan diagnos. Och speciellt när man har barn som inte lider av autism.
Många med autismspektrumdiagnos uppfyller kriterierna för ARFID därför tror jag det är svårt för sjukvårdspersonal att identifiera problemet. Kan hända att en del är lite fyrkantiga i sitt tänk också, inte så konstigt heller för problematiken har inte varit så brett uttalad förens nu. Jag vet själv när jag var liten, då hette det ”hon är så fjantig med maten”. Idag vet jag bättre. Och jag vet även att det här troligtvis är en mindre smickrande genetisk ärftlighet direkt från mig ner till mina barn. Även om jag har blivit mera öppen för att våga testa nya maträtter som vuxen så känner jag igen mig i mycket. Så jag vet precis hur det är att gå hungrig i skolan och hur det känns rent sensoriskt att tvingas sitta och lida med mat på tallriken som man verkligen inte tycker om. Det känns nästan som om någon tar stryptag på en.
En större förståelse och en större kunskap öppnar så många nya positiva upplevelser för barnet som har problem med mat. Ibland kan det till och med leda till framgång av en bredare matrepertoar. Det viktiga är att man låter barnet komma fram till det själv. Man ska ALDRIG tjata eller tvinga ett barn. Att uppmuntra och att erbjuda flera alternativ på middagsbordet är rätt väg att gå. Personer med Selektiv Ätovilja kan man inte tvinga, de svälter hellre. Så i ett försök att få ett personen att äta på grund av hunger fungerar inte. Det blir bara ett jobbigt lidande.
Något annat som man också ska tänka på är att inte ge barnet med den här problematiken dåligt samvete. Tyvärr gör man nog det utan att ens tänka på det. ”Snälla smaka för mammas skull!” eller ”Om du äter det här så får du en present sen!” Kanske känner du igen dig? Javisst är det vanligt att man i ren frustration gör så här, även jag har gjort det. Men i det läget ger du automatiskt barnet ett dåligt samvete, för de klarar oftast inte av det. Annars lider de något fruktansvärt mycket för att göra oss nöjda och glada. Rent psykologiskt är det inte bra för barnet och det kan även leda till andra problem.
Jag skulle visst kunna skriva en hel bok om det här. Men jag lever med detta dagligen och jag har genom åren lärt mig att leva med det. Jag har också övertygat läkare om att ta problemet på allvar utan att nödvändigtvis ha en autismspektrumdiagnos. När jag krigade som mest för att bli hörd och få hjälp så sa jag till och med till läkaren ”Snälla hitta någon slags autism på mitt barn får då får vi hjälp!” Så ska det inte behöva vara. Idag har vi en god relation och vi får den hjälp vi behöver.
(Vill ni läsa mera om selektiv ätovilja/ARFID så kan ni kika under mina kategorier)
Nog om det just nu, Mathilde är så pepp på att lära sig läsa och skriva. Hon älskar skolan och är väldigt glad över alla sina nya vänner. Och hallå, han har en fröken helt plötsligen! Ni fattar ju grejen va? Det är såååå stort
Vi köpte hem nya skolstartkit innan skolan började, och en ny bok som ska hjälpa Mathilde att lära sig läsa. Boken var väldigt bra.
Tänk att de har blivit så stora barnen. EmmyLou har börjat årskurs 3 och är nu störst på lågstadiet. Tuvis i 5:an, Charlie och Colin har börjat i högstadiet. Adam i årskurs 9 och Engla-Freja går på gymnasiet.
Amadeus är numera överallt, bokstavligen talat. Han går, springer och klättrar. Igår lärde han sig klättra upp i våran säng och den är ganska hög. Soffan är inte heller några problem att ta sig upp i. Mammas rygg är väldigt rolig att klättra upp på. Men jag kan inte rekommendera att leka häst, det gör förbaskat ont i benen efter en stund
Men så länge han är nöjd den lille prinsen. Och han är oftast nöjd och väldigt glad. Han har många som ger honom uppmärksamhet.
Nu ska vi klä på oss och ta en promenad till fotbollsplanen. Colin har match idag och vi ska heja på. Efter det har Adam fotbollsträning så vi kanske stannar kvar en liten stund och tittar på honom.
Undersökningarna idag gick bra för Adam, men det var tufft! Efter en timmas cykling så var han helt slut och låg och flämtade på britsen.
Jag skriver mera om det imorgon Ta hand om er så länge!
Kram / Madeleine
Ännu är inte sommaren slut, det känns nästan som den precis har kommit tillbaka. Jag tror vi kommer få några härliga sensommar veckor framöver. Inte mig emot, jag känner att jag behöver ljuset en liten stund till för att orka med den mörka vintern. Annars har hösten alltid varit min favoritårstid, färgerna de tända ljusen och gosiga koftor. Jag bara älskar det! Och vet ni, jag har faktiskt unnat mig något speciellt till hösten, titta HÄR! En klassiker! Alla skulle passa i en sådan till hösten ♥ Och visst kan du se hur snygg min stickade halsduk kommer bli till den!? Hahaha.
Ni är sååå fantastiska! Som peppar mig, stöttar mig och finns där. Ja ni är de gulligaste jag vet. Jag vill krama om er allihopa, och det är på riktigt. Rundstickor tex, vilket bra tips! Jag hade ju aldrig kommit på tanken om det inte varit för er. Alla snälla ord när livet känns tufft, ni är bara för fina! Varm hjärtlig kram ♥
Nu måste jag visa Rosenskäran. En tacksam och väldigt söt blomma. I våran trädgård har den blommat hela sommaren och den kommer hålla i till slutet av september skulle jag tro.
Den kan bli lite ledsen precis när man har plockat den men så fort den kommer i vatten så reser den sig direkt och kan stå länge i vasen.
Har man ingen trägård så går det alldeles utmärkt att så rosenskäran i krukor som man kan ha på balkongen.
Fina att blanda med andra blommor också. Dessutom finns det många olika sorters rosenskära och flera färger.
Vill man göra det enkelt för sig så kan jag rekommendera att kallså dessa blommor i godislådor någon gång i mars/april. Det sköter sig självt och sen är det bara att plantera ut rosenskäran på sitt växtställe. Hoppas detta kan inspirera någon till nästa år, för det är så himla lätt!
Visa detta inlägg på Instagram
Ni som känner mig vet att jag tycker om klänningar, just den här som jag har på mig kommer från Newbie. Den är några år gammal nu men lika fin fortfarande. Önskar mig ett par lätta bekväma hängselbyxor som jag kan byta ut sommarklänningarna till. Tacka vet jag rejäla jeans, men jag vill ha något mera bekvämt och lätt. Hittade supergulliga hängselbyxor, eller en jumpsuit från Monki. Lägger en länk HÄR om du också vill kika.
Imorgon är det alltså dags för Adam att åka till US i Linköping och göra arbetsprov. Han ska cykla och hela undersökningen tar 1 timma. Jag vet inte exakt hur det går till men jag antar att Adam kommer bli instruerad att cykla olika snabbt och undertiden så ser läkaren hur hans hjärta jobbar. Någon av er som har gjort ett arbetsprov?
När cyklingen är klar ska Adam få ett långtids-EKG, och det har han haft förut men då var han bara drygt 2 år.
Jag hoppas så in i sjutton att detta går bra nu. Det måste bara gå bra. Adam är pepp på att få det gjort och gå vidare med livet. Han vill bara veta att allt är okej.
Skulle vi stöta på några problem så får vi ta det då. Men just nu tänker vi positivt ♥
Håll tummarna för Adam. Tack ♥
Kram / Madeleine
Fyll i formuläret så återkommer vi snarast möjligt.
