Barnen ska alltid gå först!

Historien om Sverige, tittar ni också på den dokumentären på SVT? Jag tycker det är så intressant. Har nog alltid tyckt om historia men gick aldrig in för det i skolan och det ångrar jag idag. Men jag minns att jag hade en fantastisk lärare på högstadiet som berättade på ett sätt som gjorde att mycket av det vi skulle lära oss fastnade trots allt. Och jag ler lite för mig själv när en del saker i dokumentären påminner mig om dåtidens historielektioner. Micke är ganska duktig på Sveriges kungar, årtal och historiska epok. Men det är han och siffror, förstår inte hur man kan ha ett sådant sifferminne. Det finns dock ett undantag och det är våra barns personnummer, de kan han inte helt och hållet 😄

Men för att återgå till dokumentären, historien om Sverige. Jag säger bara – titta på den! Även den som inte är intresserad blir intresserad.

Middag idag blev köttfärslimpa och potatis, hemmagjort potatismos. Inte mycket som slår det va? Så himla gott!

Amadeus favoritmat är just mos, han kan äta hur mycket som helst.

Charlie älskar också potatismos. Han var först på plats när matklockan ringde och sist därifrån. Colin däremot hade bråttom för han skulle träffa tjejen.

När det inte blir köttfärslimpa så blir det biffar eller köttbullar och det går också hem.

Samtalen kring middagsbordet kan variera, men just nu handlar det mycket om frustrationen kring nedläggningen av barnens skola. Det är inte bara våra barn som drabbas, flera skolor runtom i Motala ska läggas ned och istället får vi stora skolor med väldigt många barn på ett och samma ställe.

Det finns så många aspekter i det här beslutet som man bör synliggöra. Framförallt så borde man se till barnens bästa och och barnkonventionen ska gå först. Jag tycker också kommunen ska göra flera barnkonsekvensanalyser Barnen ska alltid gå först!

Självklart måste man se till realistiska och långsiktiga mål så även kring budget i en kommun. Men jag är helt övertygad om att man gör bort sig här.

För någon vecka sedan delade jag några rader på Threads kring min känsla och det är lika aktuellt fortfarande. Jag hade då ett samtal kring det här beslut med någon som är en ledare och säger sig vara proffs på det. Men det var allt annat än proffsigt! Man tänker inte alls på barnet i första rum, det var så tydligt att allt handlade om pengar. Men jag slår vad om att skulle man kalkylera på omkostnader för renovering kontra vad det skulle kosta att göra så stora hopslagningar som dessutom kräver pengar så tror jag ändå att man skulle tjäna på att behålla allt som det är nu. Och återigen vilka är konsekvenserna för barnen?

Flera föräldrar kämpar för att få kommunen att tänka om, många namnunderskrifter finns. Men det verkar inte spela någon roll. Jag vet att föräldrar har överklagat beslutet och jag ger dem allt mitt stöd för att man ska tänka på barnen allra först!

Mina barn tycker det här känns tråkigt! De vill inte att deras skola ska läggas ner, ett fungerande högstadie i anslutning till många barns hem. Man har förskola, 6 års upp till årskurs 6 på samma område. En trygghet. Men när högstadiet nu läggs ner ska dessa barn flytta till ett annat högstadie mitt i stan. Min gamla skola, och även flera av de andra barnens fd. skola. Nu har jag min personliga åsikt kring den här skolan med facit i hand, Engla-Freja bytte skola pga mobbning. William blev misshandlad på skolan vilket ledde till ptsd, rättegångar och många många månader av oro! Så utav det så förstår ni hur vi känner inför denna skolflytt! Och det handlar inte bara om mina barn, även andra barn har varit utsatta också. Och än idag får jag höra att det är en otrygg plats för många vilket är hemskt ledsamt. Känner också för alla lärare som kämpar. Jag vet att många gör ett fantastiskt jobb. Men tyvärr går kanske tiden ofta åt att lösa konflikter snarare än att faktiskt enbart vara lärare.

Barnen ska kunna gå i skolan och vara trygga. Det är svårt att bygga vidare på något som inte har en stabil grund. Jag säger inte att det är omöjligt men det kommer krävas mycket mera än vad Motala Kommun kan ge! Jag säger istället – behåll de skolor som har en fungerande verksamhet.

Nu finns det ett beslut och jag vet egentligen inte om man kan göra något åt det. Men jag uttrycker min oro och mitt missnöje. Vi får försöka göra det bästa utav situationen, och personligen kommer jag vara lyhörd och hundra procent närvarande.