Vi har det härligt i solen 🙂

Bli en av tre vinnare av två stycken filmer från Dreamworks! För att vara med och tävla behöver du bara skriva en motivering nedan! Tävlingen pågår tom söndag den 15/4! Så tävla nu och lycka till!

Lilla hjärtat väckte mig som vanligt tidigt. Undra om hon kommer ha samma vakenmönster sedan? Fick just ett sånt där aha ögonblick – jag ska snart ha barn. Jo jag borde ju veta om det vid det här laget kanske, men det var mer aha jag ska snart föda barn – aj! Och jag hatar att få kommentarer som ”äsch du har fått så många barn så dom ramlar väl ut” Fast nej så är det ju faktiskt inte. Även om msn kan tycka att det borde vara så. Det är mera tvärtom, kroppen brukar inte ha kvar samma styrka i musklerna som innan. De slits varje gång och det är svårt att bygga upp dom igen. Precis som livmodern jobbar med att dra ihop sig efter förlossningen, ju flera barn man fått ju svårare är det. Eftervärkarna är galet jobbiga. Kommer ihåg när Wilson kom, jag trodde det skulle komma en bebis till pga dom där eftervärkarna som överaskade mig. Så joo jag ska visst hänga på en förlossning snart 🙂 Men nu ska jag trassla in i en dusch, godmorgon…

Regn och rusk, obotligt uttråkad. Vi har parkerat bilar, städat, sparkat boll, hängt i soffan, parkerat mera bilar och käkat påskgodis. Ja det blev en massa godis över. Tänkte på det här med godis och barn. När är det okej att inviga barn i godistraditioner? Självklart väldigt individuellt. Men kan det vara så att förstagångsmammor är mera försiktiga med att introducera sötsakerna än oss föräldrar med flera barn? Försöker komma ihåg hur jag själv var. Kan inte minnas. Eller är det bara så att man blivit mera medveten om följderna? Charlie och Colin är två år och visst får de äta godis. Inte utan gränser, men visst får de godis. Hemma hos oss räcker en godispåse väldigt länge, påskgodiset kommer ligga kvar i skafferiet till midsommar, och fortfarande har vi kvar julgodiset. Bananerna däremot tar slut på en dag. Kanske lockar den hysteriska sockerpolisen till mera nyfikenhet och behov? För visst är det så att man oftast alltid blir sugen på något man inte har hemma?

Min största bedrift i min viktresa innan jag blev gravid var att bemästra mina behov och få en stark karatär. Jag mådde alltid som värst när det inte fanns något socker hemma. Jag är säker på att alla faktiskt har den karaktären om man verkligen verkligen vill. Ibland kan man såklart behöva lite skjuts på vägen. Men allt handlar om viljan. Just nu tänker jag inte så mycket på vad jag äter faktiskt. Eller inte alls. Men samtidigt längtar jag efter att få börja dagarna med en löprunda igen. Så vi åt lite godis idag, men för det kommer jag inte att vara någon sockerpolis och välja bort påsen på lördag 🙂

Colin väckte mig inatt, han somnade om men inte jag. Jag har jätte svårt att somna om. Så idag känner jag mig trött, nästan lite bakfull. Såg att några av er undrat hur det ska gå för lilla hjärtat och Engla-Freja eftersom de ska dela rum. Visst låter det galet att en nyfödd ska få dela rum med en femåring. De båda kommer väcka varandra och bebisen kan ju absolut inte sova själv i eget rum direkt efter födseln. Nej absolut det går ju inte. Jösses! Jag vill inte låta bättre än någon annan mamma, absolut inte. Men eftersom jag av tidigare erfarenheter vet att jag måste vara övertydlig så måste jag be om ursäkt för att jag inte varit det i tidigare inlägg. Bäst jag skriver ironi för er som inte fattar det heller nu. Jag tror faktiskt att jag vet vad som är bäst för mina barn vid här laget. Jag är snart mamma åt åtta barn, åtta barn. Alla gör vi olika och man ska inte döma någon för det, även om jag själv ibland gör det alldeles för snabbt. Man är inte mer än människa och ingen är felfri. Men självklart kommer inte lilla hjärtat att sova i sin säng i eget rum delat med sin storasyster redan från början. För er som så snabbt oroat er över det så kommer hon att sova i sin vagga brevid min säng, det hade ni också sett om ni uppmärksammat tidigare inlägg. Men jag ville att hjärtat skulle få ett eget litet hörn. Och syskonen här hemma höll med om det och bråkade om vart lilla hjärtat just skulle få sitt lilla utrymme. Det blev till slut i Engla-Frejas rum då hon är den ända i familjen som har ett eget rum. Och för oss så passade det att ha flickorna i ett rum. Om vi bor trång i 5 rok? Nja alltså för oss funkar det utan att det faktikt ser ut som en myrstack här hemma. De stora grabbarna Victor och Oliver delar rum. Även om Oliver helst skulle vilja ha ett eget rum, för det har man rätt till enligt honom. Ja han har det väl väldigt bra som ensambarn hemma hos sin pappa varannan vecka och omställning är vissa gånger jobbig. Men det är väldigt sällan det gnälls. Dessutom så är de väldig sällan hemma. Det är träningar hit och dit och kompisar hit och dit, så ska man räkna tiden de spenderar på sitt rum så är det obetydligt viktigt för att grabbarna skulle behöva ett eget rum. Wilson och Adam delar rum och det passar dom båda väldigt bra. Vi har delat upp rummet, på ena sida är det mycket bilar och på andra sidan är det mycket lego. Bådas intressen får plats gott och väl. Och känner Wilson att han vill vara ensam på sitt rum ibland så får han det, för Adam hänger oftas med oss. Charlie och Colin delar rum med oss, de sover fortfarande i sina spjälsängar som nu ska bytas ut till växasängar. Vårat rum är egentligen inget sovrum utan ett allrum/vardagsrum med öppen spis, och planeringen är så bra att de små gossarna får som ett eget litet utrymme. I planeringen finns en tanke om att sätta upp skenor i taket för att hänga upp tjockare tyg som ska dela upp rummet. På så sätt kan man enkelt dra bort “väggen” för att få en mera öppen planlösning. Jag är faktiskt lite allrgisk mot att stapla allt på höjden och packa inredningen för att få plats med så mycket som möjligt. Så har vi nu rum nummer fem så är vårat vardagsrum, bestående av en divansoffa, soffbord, matsalsbord, tv och tvbänk. Det finns två negativa saker med lägenheten, det ena är att köket är för litet och det andra är att det inte finns någon balkong. Uteplats hade ju varit det bästa, men inte ens en balkong. Visst finns det drömmar om att bo i ett hus och få spendera timmar i en trädgård. Men det tar vi när det kommer.

Så hur vanligt är det inte att barn delar rum idag även i “små” familjer? Jo det ä nog faktiskt ganska vanligt eller hur? Man behöver inte vara mera annorlunda för man har en stor familj.

Nu är vi hemma igen efter lite påskfirande i Linköping. Vi sov en natt hemma hos barnens farmor och farfar. Det blev fullt hus kan man säga. Barnens faster och farbror kom också dit med respektive och barn. Mr Devil skaffade vi hundvakt åt men Divan-Sivan fick följa med 🙂

Påskpussar blev det många och mycket lek på golvet med barnen 🙂

Det här är Milo farmor och farfars lilla ögonsten!

Engla-Freja har fullt upp med alla påskägg, det blev några ägg 🙂

På söndagen så var vi i lekparken. Det var riktigt skönt väder så vi passade på. Nu längtar man verkligen efter vår och värme så man kan vara ute mera. Våra barn älskar att vara ute och det gör vi också.

Det här är Theo barnens minsta kusin, det skiljer fyra månader på honom och tvillingarna. Så han är mitt emellan Adam och tvillingarna. Kul när barnen har varandra och varje gång de träffas så har de lika roligt. Och ännu roligare blir det. För mera kuiner blir det. Snart kommer vårat lilla hjärta, två månader efter kommer det ännu en kusin och två månader efter det så kommer ännu en kusin. Många barnbarn blir det för farmor och farfar 🙂

 

Just nu är vi i Linköping och leker i en lekpark i Ryd. Vi har sovit hemma hos barnens farmor och farfar inatt. Snart blir det en god lunch sen ska vi bege oss hemåt igen. Hoppas alla har en fin påsk 🙂

Vi fick stuva om lite i Engla-Frejas rum och plocka bort lite saker som inte fick plats. Jo vi bor kanske lite trångt i våran 5 rok, men än så länge går det. Men det är galet hur mycket skit man samlar på sig. Mycket onödigt som bara ligger.

Colin rullar in sig i mattan 🙂 Det var skoj att städa på syrrans rum!

Så här blev det, och lilla hjärtat har fått ett alldeles eget litet hörn. Vi ska sätta upp en liten hylla över spjälsängen och fixa det sista men allt är på plats 🙂

Någon undrade över i vilken vecka de andra barnen har kommit. Victor föddes i v. 40+2, Oliver föddes i v. 40, William föddes i v. 38+3, Engla-Freja  föddes i v. 38, Adam föddes i v. 37 och tvillingarna i v 34+4. Så jag tror inte att jag kommer att gå tiden ut denna gång heller. Jag ganska säker på att jag känner min kropp, men det där kan man ju aldrig vara säker på. Hon kan ju komma när som och tom inte vilja komma alls så man får gå över tiden. Men mycket tyder på att hon kommer snart. Jag vill såklart att hon ska stanna så länge som möjligt. Jag går snart in i v 34 och det känns att man är tung nu.