JAAAAAAAA!!!!!!!!!!

Imorse klockan 09.00 körde jag upp och jag klarade det 🙂

Jag hade lurat Micke att det var fredagen den 13e jag skulle köra upp. Jag hade det på tungan imorse, men kunde hålla nerverna i styr och inte berätta något. Det var inte förens när jag kom ner till PG som nerverna började hoppa. Vi körde en liten sväng innan själva uppkörningen. Allt gick fel kändes det som, jag glömde bort vad som var höger och vänster och snurrade till det totalt. Vill du att jag ska åka med i bilen när du kör upp?” Eh JA! Sen blev det då dags och jag bara skakade. Förarprövaren var lugn och tyckte det var helt okej att jag var nervös. Gjorde en invändig kontroll av tuta och vindrutetorkare. Sen var det bara att åka iväg. Bortsätt från ett (jävla) kärringstopp så kändes det faktiskt riktigt bra, men ändå inte. När vi kom tillbaka från våran lilla tur så sa han ”det där gick ju riktigt bra, du är godkänd” 🙂 Då började jag gråta. HAHA vilken känsla!

Trippade med lätta steg upp till Micke. Hade tänkt att jag skulle försöka komma åt bilnyckeln, och i smyg tagit med mig bilen hem. Sen skulle Micke få tro att bilen var stulen när han skulle hämta den och åka hem ifrån jobbet. Men äsch jag kunde inte hålla mig. Micke hade glömt en sak hemma imorse när han hade bråttom till jobbet. Han svor lite över det så då sa jag att han kunde ge mig bilnyckeln så kunde jag hämta det ”eh är du inte klok?” Sen viftade jag lite med mitt godkända förarprov. Haha micke såg galet snopen ut. Sen började han gapa lite på mig hahaha!

Just nu känns det bara underbart och overkligt.

Satt just och bara tittade på det lilla krysset i godkändrutan, tänkte att nu är nog farsgubben stolt sen började jag gråta igen! Det känns bara så obeskrivligt bra just nu.

Är så glad över att jag gick på Motala Trafikskola, utan dom skulle jag aldrig klarat det här. Kadri, PG och Fia shit ni vet inte hur bra ni är! Ni gjorde min körkortsutbildning rolig och oförglömlig!

Nu ska jag smälta det här med en god onyttig lunch!

Tjooooohoooo 🙂

 

Är ett datum som jag antagligen aldrig kommer att glömma! Galet nervös igår kväll, pluggade teori hela dagen, hela kvällen och drömde i natt att jag utvecklade en körkortsteori- app. Vaknade säkert sådär hundra gånger och trodde det var morgon. Men upp i ottan och började göra teoritester på datorn samtidigt som jag förberedde barn för skola och dagis.

Väl nere i folkets hus så satt det ett gäng och väntade på att få gå in i teorirummt, alla var skert precis lika nervösa som jag. Det var en kille som hela tiden suckade och  upprepade ”åh fy faan”. Det gjorde ju inte saken bättre.

Femton minuter efter start var jag klar. Det kändes lite oroande, jag kunde ju inte redan vara klar. Gick igenom frågorna halvvägs en gång till sen orkade jag inte vänta mer. Tryckte på rätta och upp kom en fet text GODKÄNT!

Fifan jag har klarat teorin 🙂 Och det känns så jävla bra!

Den första jag ringde var Micke och han blev precis lika glad som jag 🙂

Nu är det bara uppkörningen kvar…

Hjälp jag är nog ännu mera nervös nu :-S  

Nu har jag en dejt med PG på motala trafikskola 🙂

med tårta! Hela dagen lång är det teori och jo helt plötsligt är det faktiskt ganska roligt 😉

Hela helgen har Micke fått stå för underhållningen. Dels för att jag är så sjukt trött och inte mått så bra den senaste veckan, har dessutom åkt på stans förkylning, men också för att jag ska kunna få lugn och ro och plugga körkortsteorin. Inte långt kvar nu och mina nerver ligger utanpå kroppen just nu.

Men barnen verkar nöjda 🙂

De har besökt Bill och Bulls lekland både lördag och söndag.

De två små busungarna somnade även denna kväll i sina sängar. Det tog sju minuter sen sov dom, och de sover otroligt bra. Faktiskt så bra att de sover ända till tio på morgonen. Så det här har gått bättre än förväntat. Och varje morgon så har Colin satt sig upp i sängen och klappat händerna och mamma och pappa säger ”duktig kille!”

Nu ska jag krypa till kojs och drömma mig bort bland alla vägmärken, imorgon har jag en date med PG på Motala Trafikskola. Här kommer två små filmer från buset i leklandet 🙂

 

Jag äter inget från havet. Jag kan bara inte. Ja det kanske sitter i huvudet. Har dessutom fobi för fisk, så det kanske hänger ihop. Micke älskar allt från havet och räkor är en favorit. Engla-Freja är som sin pappa och gillar också havsmat. Nu är jag extra känslig, räkdoften har inte bekommit mig så mycket tidigare men nu går det bara inte. Micke är jätte nöjd han har precis lärt Colin att äta räkor. Jag kräks och Micke klappar händerna. Sådärja!

Så idag mår jag bättre, inte bra men mycket bättre! Fick i mig en knäckemacka på morgonen UTAN att kräkas, kändes fantastiskt. Den lilla energin gav mig ork att vara morsa ett tag. Vi lekte med tågen och byggde tågbanor. Busade på golvet och hade det sådär bra som vi brukar ha det. Lunchen gick inte lika smärtfritt, av någon anledning så gör magen uppror så fort den får lite mat i sig. Fick lägga mig på soffan och ta det lugnt ett tag. Skrattade lite åt mig själv. Så fort jag får ont eller mår dåligt så börjar jag profylaxandas. Varför gör man det så fort man får ont för? Är det något som liksom hänger med efter att man fött barn? Jag vet att jag kunde komma på mig själv att andas så efter förlossningar även när jag skulle kissa.  Hur som helst. Det lugnade ner sig och jag fick cravings efter vindruvor. Micke snäll som han är åker och köper mina vindruvor och majgadd alltså sååå gott!!! Dessutom kan jag äta dom utan att må illa 🙂 Its a keeper!

Pratade lite med Mirka idag, var några dagar sedan vi hördes. Hoppas att jag snart ska kunna åka och hälsa på Norrströms igen. Barnen har alltid så kul ihop. Och så vill vi ju träffa lilla Älva också 🙂

Känner mig grå idag. Har kräkts sedan jag öppnade ögonen. Inget smakar och så fort jag äter så vänder det, inget får jag behålla. Det låter kanske klyshigt, men jag mår sämre av att vänta flickor. Aldrig har jag varit så dålig som när jag väntade Engla-Freja. Fick inte behålla något då heller. Det resulterade i att jag fick väldigt lätt för att svimma, vilket jag gjorde och gick gipsad från handleden och upp till axeln högggravid. Tackskavihasåkuldetva. Droppbehandling var det enda som fick mig piggare då, och det blir nog så denna gång också. Ringde till Micke förut och grät ”jag kräääääks” precis som om han skulle kunna bota mig genom telefon. Men det blev lite bättre när han med sin mjuka röst sa ”lilla gumman då”.

Ska försöka få in mig lite nudelsoppa och en smörgås nu. Sen hoppas jag på att kunna göra lite körkortsteori…