Nu har vi varit iväg och lekt på Bill och Bulls som det heter i Motala. Ett perfekt lekland, lagom stort och alltid rent och fräscht. Men innan vi kom iväg så hann jag bli osams med mitt tonårsbarn. ”Antingen följer du med oss eller så tar jag med mig modemet till internet, du väljer själv” Jag förstår om Victor inte vill hänga med oss på alla äventyr (även om han faktiskt tycker det är ganska kul när han väl följer med) men yvärr så måste jag ändå ta med mig modemet. Han spelar onlinespel och kan sitta i flera timmar, det finns liksom inget stopp. Han är jätte duktig på det han gör och även om han har visioner om att göra egna spel i framtiden så tror jag inte att det är nyttigt att tillbringa alla sina vakna timmar framför datorn. Han blir precis svart runt ögonen och tappar koncentrationen i skolan. Han kämpar väl på ok i skolan ändå, men jag tycker det är så trist att han slänger bort sitt läshuvud för ett jäkla tvspel. Jag tog i alla fall med mig modemet, något som inte alls var populärt. Jag var både det ena och det andra. Hur gör alla andra tonårsföräldrar? När börjar dom förstå? Hjääälp!

Antar att det här är något som alla föräldrar på ett eller annat sätt måste gå igenom. Men just nu skulle jag ärligt talat kunna kräkas om jag hör honom säga ”ooooooooorka” igen. Va fan är det som är så jobbigt!?

Sportlov för tusan! Då är det klart vi ska hitta på något kul. Det får bli en eftermiddag med våra bästa polare!

Åke och Devil  bästa vänner föralltid ♥ Och jag lyckades få med dom på kort samtidigt 🙂

Sova måste man om man ska orka med dagens äventyr…

Nu åker vi mot leklandet 🙂

Satt och la över en massa bilder från mobilen till datorn. Helt galet vad bilder jag hade, närmare sådär tiotusen för att vara exakt. Hittade bilder från när Tuva-Li var nyfödd. Hjälp vad fort det går, det känns ju som det var igår jag låg där på bb med en liten nyfödd bebis.

Det här var första promenaden med vagnen. Jag hade sett framemot den här dagen kommer jag ihåg. Vi kom inte så lång. Jag fick jätte ont i magen och var tvungen att sätta mig ner. Men jag kom ut med vagnen ialla fall – lycka!

Jag hade ”fläcktyfus” sa svärfar och skrattade. Ja det är ju inte så ovanligt att man kan bli lite fläckig när man är gravid utan att det ska vara något allvarligt. Men jag vet att jag då led av det då. Nu så här efteråt så kan jag tycka att det var ganska gulligt. Och jag gillar fräknar, det är så fint!

Nu börjar tjejen bli stor, och det är hög tid att göra om liggvagnen till sittvagn. Vi ska premiärköra den imorgon tänkte jag. Och få nu inte för er att Tuva-Li legat i liggvagn tills nu för det har inte men just den här teutonia vagnen har jag inte gjort om ännu.

Men först ska morsan sova lite, för imorgon så blir det en runda på löpbandet och jag känner att det krävs en ordentlig sömn!

Sweet Dreams och allt det där… ♥