Dö tomtejävel dö!

Snart är det julafton. Och vad kopplar man inte till julen om inte barn. Jag har alltid älskat julen, det var det bästa jag visste som barn. Och det var inte bara alla julklappar som hägra utan hela stämmningen. Alla var glada, men gladast av dom alla var nog tomten. Han fick en snaps av pappa varje julafton och hade han tur så fick han två.  Då blev tomten verkligen glad.

Pappa lagade alltid maten. Han trivdes med uppgiften. Då kunde han dessutom dansa omkring i köket och bara vara. Sen fick han lägga upp all julmat, vilket han också tyckte vara superkul. Han t o m fotograferade sina upplägg ibland. Och på varje paket satt det gärna ett julrim som var tvunget att lösas innan paketet öppnades, och alla kring granen fick minsann vänta på sin tur. För det skulle öppnas i turordning. Mycket viktigt.

Och barnen fick alltid en massa fina julklappar, för julen hör barnen till. Och såklart, julen är barnens.

Min pappa finns inte längre hos mig. Han gick bort i cancer våren -04 sedan dess har julen enbart varit en plåga. Alla traditioner har bleknat, och julen är inte densamma. Och ska jag vara ärlig så skulle jag villja be tomten fara åt skogen. ”dö tomtejävel dö” precis som i den där filmen, tomten är far till alla barnen. Men för barnens skull, så biter man ihop. Givetvis ska barnen få sammma jul som en annan haft som barn. Utan tvekan! Men mellan ”dig” och mig så vill jag bara att julen ska springa iväg med en väldig fart just nu.

Appro på jul så hade vi lucia på dagis idag. UTE. Va? Jajemän så tänkte även jag , men det gick över förväntan jätte bra. Sista 5min kände jag inte fötterna, men det gick endå. Det värsta var att försöka hålla Engla-Freja vaken. Som tur var så kom tårarna efter lucia.

Gaahh och jag som velat ha en glad lucia. Engla-Frejas riktiga första lucia då hon är med själv på noterna. Och den blir förstörd. Tror mamma blev lika ledsen som Engla-Freja. Men vad ska man göra? Lucia kommer ju nästa år igen, inte sant?

hösten -09 453.jpg

Den första lucian längst fram är min lilla lucia. Och här står hela dagis. I ca 45minuter stod barnen och sjöng ute på en kulle. Och det är ganska bra gjort tycker jag.

hösten -09 455.jpg

En inte så glad Engla-Freja… Hon ville verkligen INTE gå tillbaka till dagis och sjunga, hon ville ju bara sova!

hösten -09 459.jpg

Och vill man sova så somnar man. Och det gjorde hon på två sekunder. Och mamma fick INTE ta fram kameran, för hon skulle INTE vara med på bild.

Jaha, damen somnade, klockan var då omkring 18.30. ”Har vi tur så sover hon för natten nu” men vi hade inte tur. För precis när sveriges hjältar blivit hyllade på kanal 4 så hörde jag en liten prinsessa tassa omkring på övervåningen sen kom det ”PAPPA”. Satan!!!

Och i soffan låg jag, med smink i hela ansiktet. Herregud vilka människor, jag blir så rörd. Tänk om sverige kunde ha flera sådana människor. Jag har också en hjälte, som faktiskt räddade mig en tidig lördagsmorgon för flera år sedan. Jag var på väg hem, det var sommar, så det var ganska ljust ute trots allt. Plötsligt kommer det en man och cyklar på mig, hoppsan sa jag, tänkte att där hade alkoholen gjort sitt. När detta upprepa sig två gånger till så anade jag att något var fel. Det var det! Han fällde mig i gräset, babblade en massa som jag inte längre kan komma ihåg. Jag fick panik, slog honom i huvudet med mobiltelefonen. Lyckades ta mig upp på benen och sprang mot akutmott, för där finns det ju alltid folk vet jag att jag tänkte. Men denna man hoppade upp på sin cykel och började jaga mig. Aldrig har jag nog varit så rädd. Det var då jag sprang rakt in i magnus.

”HJÄLP han kommer våldta mig!”

Det var det enda jag fick ur mig. Hela jag skakade. Magnus fattade nog inte vad jag försökte säga, flera gånger upprepade jag mig. Och nu förstod han mig. Jag pekar mot mannen som jagar mig, och magnus visar sig, blir förbannad och börjar springa mot honom, men då har han redan hunnit vända på cykeln och är på väg bort, man kan höra mannen skrika

”Jävla rasisthora”

Polisen tillkallades givetvis, och de sökte igenom området men inget spår av gärningsmannen. Ibland tänker man på vad som kunde ha hänt om inte Magnus hade varit på väg hem från krogen den där sommarnatten. Usch hemska tanke! Men jag kan också tänka på varför ingen annan gjorde något. För det var flera som var på väg hem från stan, några passerade på håll, men man kan tycka att de borde reagerat när de hörde mig skrika? Vågar man inte gå imellan? Vad ska man göra och hur ska man göra om man blir misstänksam på en situation? För mig är det självklart. Och jag är EVIGT TACKSAM Magnus, för att du var där just den där sommarnatten. Du är min alldeles egna hjälte, tack!

För att hålla tråden, jag låg i soffan med smink i hela ansiktet. Engla-Freja trodde nog jag var ledsen pga henne, för där står hon med luciakronan på huvudet och säger med en väldigt ynklig liten röst

”Mamma titta, jag är din lucia”

hösten -09 489.jpg

Nämen såklart ”fjortistecknet” kom upp med. Då blir bilden ännu bättre. Det säger i alla fall storebror Oliver :-S Mitt lilla hjärtegull, som om känslorna och hormonerna inte redan satt kroppen ur balans. Nu fick jag ju dåligt samvete också…

 

 

 

 

En lugn natt trots allt.

Natten som varit har varit lugn. Tack för det! Somnade sent men var ganska pigg imorse trots allt. Stora barnen är i skolan och två av de små är idag på dagis. Lilla Adam är hemma med pappa. Och jag ska bara vila aktivt. Ikväll blir det luciafirande på dagis, något som mina sångfåglar sett framemot något oerhört mycket. Vi har minsann tränat hemma för att få ett så spektakulärt framträdande som möjligt, behöva jag ens nämna Engla-Frejas lilla uppträdande i ishallen häromdagen. Ja ni förstår.

Annars kan jag avslöja att jag nu är stor som 40 fullgångna veckor. Ja för är man i vecka 30 som jag nu är så är man stor likt en ”vanlig” graviditet i vecka 40. Jag har alltså 10 veckor kvar till fulltid. En tvillinggravid får max gå till vecka 38, har det inte kommit igång av sig självt då så blir man igångsatt, men vanligast är att de föds omkring vecka 35. Och med mina beräkningar så kommer mina grabbar lagom till storasyster Engla-Frejas 3års dag 100126. Men vi får väl se…

Glömde jag berätta att vika tvätt ingick i vila aktivt?

SUCK!

3e Advent

Söndag. Lucia, 3e advent och ännu en natt med värkar? Kroppen har lugnat ner sig lite. Kanske är det därför värkarna har tilltagit? I två nätter har det hållt på, och kanske blir det en 3e? Som tur är så har det lugnat ner sig under dagarna. Och varför är det så egentligen? Ja att det oftast är på natten man får värkar? Tror mig har läst någonstans att det är just då  kroppen sätter igång, när man är som mest avslappnad. Och kanske är jag nu för lugn? Såklart det fortfarande finns en inre stress då Adam fortfarande inte mår bra, men det har lugnat sig som sagt och jag känner mig aningen mer avslappnad.

Men något i mig sa ikväll att vi faktiskt skulle gå ner i källaren och plocka upp vaggan. Det blev Mickes uppgift. Så nu står den här, obäddad dock. Men den är här. Känns verkligt. Men skrämmande. SHIT, hur ska förlossningen bli?

hösten -09 427.jpg

Jag längtar verkligen efter att få bädda, mysa och bara njuta av mina små bebisar. Något annat som verkligen lockar just nu är att sova på magen. Jag är en sova-på-magen-människa och jag lider. Känner mig aldrig riktigt utvilad. Lägger kuddar under magen, bakom ryggen, mellan benen ja överallt, men inte sover jag bättre för det. Och Micke undrar var alla kuddar tar vägen, haha.

Dagen har vi spenderat i Vadstena. Victor har spelat DM i hockey. Det slutade med en rejäl smäll rakt in i sargen, men det gick bra endå, jag har en riktigt tuff grabb. Sen tog vi en tur till mormor och morfar när vi ändå befann oss i närheten. och det slutade med middag, mycket trevligt. Tack för det!

Och tack snälla fröken D för presenterna. Två barbamamma filtar till två barbamamma bebisar. De ska få följa med till BB minsann 😉

hösten -09 436.jpg

 

Engla-Freja 3år sjunger nationalsången…

Tittar på klockan, och jo jag ser rätt, klockan är en halvtimma från samling. SHIT! Nattens bestyr fick mig att somna ovaggat tidigt imorse. Vilket resulterade i en stressfylld morgon. Men med lite sammarbete så fixade vi det, Micke skjutsade ner Victor, och hem igen för att hämta upp resten av familj. Nu skulle det hejas fram ett hockeylag minsann.

Tyvärr blev det en förlust idag, men Victor gjorde en alldeles strålande insats. Mamma stolt. Mindre glad blev nog Victor dock när han hörde sin systers vackra stämma överrösta en hel ishall. Barnen hade tagit med sig deras innebandyklubbor för att underhålla sig i periodpauserna. Engla-Freja som älskar att spela med boll tycker även att det är otroligt roande att sjunga. Så med lite fantasi så vänder vi på innebandyklubban och nu har den förvandlats till en mikrofon. Och läktaren hade plötsligt blivit en scen. Och vem vet kanske sjunger hon nationalsången?

 

 

Efter ett minst sagt energikrävande uppträdande behövde pappa en kopp kaffe. Så vi smög in i värmen och hoppades på att ingen sett oss.

Hittade ett brev som blivit inramat och uppsatt på väggen. Det var en mamma som tidigare nämt för oss att det var uppsatt inne i kafeterian. Micke läste först, blev aningen tårögd, va tänkte jag? Läste och kände precis likadant. Det handlar om en son som skrivit ett brev till sin far. Ett brev som jag tycker alla föräldrar ska få ta del av, en tankeställare.

IMG_0265.JPG

IMG_0266.JPG

 

IdolEric, kräks och hockey.

Klockan är 04.05, och jag är vaken, den blivande 7 barnsmamman. Borde hon inte sova? JOTACK. Men så var det dax igen, att börja kräkas. Uhhh! Och jag som käkat en alldeles delikat middag nu på kvällen som min underbara make lagat. Gissa om den såg lika delikat ut liggandes i toaletten. Det var synd det, nu kan jag inte käka det mera.

”Det smakar skit i mun”

Förövrigt så började jag tjuta när Erik vann idol. Ja det hade nog inte spelat någon roll om det var Calle som vann. Men själva stämningen, spänningen och den totala lyckan, fick mig aningen ur balans. Ja men jag är väl otroligt känslig just nu. Men rätt kille vann, den lilla kroppen och den stora rösten. Jag är imponerad.

Men var det någon mer än mig som tänkte på hur obekväm Eric såg ut när tjejen hans hoppade upp på scen? Ja men alltså det var ju jätte gulligt, en liten stund. Men sen när stunden blev alldeles för länge så blev det bara en jobbig situation, tom jag kände mig obekväm bara för att jag såg på honom att han ville att hon skulle hoppa ner. Eller missförstod jag, för visst såg det ut som så? Men GRATTIS ERIC =)

Nu är det nog hög tid för mig att ta med min tunga kropp in i sängen igen och försöka svälja illamåendet och få lite sömn. Imorgonbitti är det upp med tuppen som gäller. Då är det dax för hockey igen.

Bluuuurp!